Kategoriarkiv: Plast

Vad kommer tomten med i år?

Vi frågar professor CG Bornehag vad barnen bör få i julklapp i år. ”Tallkotte och fyra pinnar”, säger han lite ironisk med ett leende på läpparna. Skämt å sido, det är inte alltid lätt att veta vad man ska köpa till sina barn, oavsett om man försöker köpa något med så lite kemikalier i eller inte. Vi vill här ge lite förslag på ”giftminimerade”* julklappar till barnen, även om vi är lite sent ute.

Leksaker i trä
1) ofärgade helt i trä
2) målade, helst i vattenbaserade giftfria färger. Om du inte kan utläsa något tydligt av produktinformationen eller av butiken så välj hellre produkter från kända varumärken som ofta har bättre kemikaliekoll och följer gällande lagstiftningar.

Bild från vänster: kokobello, ekokul, rekolek

Slott/riddarborg passande träfigurer, giftfri färg

 

 

 


Leksaker och mjukdjur i naturmaterial
Välj produkter i material som ex bomull, bambu, hampa, ull, lin, majsfiber etc.
De flesta gosedjur är gjorda i polyester, och hur ”tygigt” det än känns så är det plast… Även om nya mjukdjur inte tillåter flamskyddsmedel så kan det mycket väl finnas i ärvda mjukdjur. Jag har försökt gjort mitt gamla favvo-mjukdjur mindre giftigt genom att ”stoppa om” det med ekologiskt ull.


Leksaker i miljömärkt plast
JA! Det finns faktiskt. Det danska företaget dantoys.dk gör plastleksaker där de flesta (dock inte alla så kika på förpackningen) är svanenmärkta. BRIO är ett annat företag som har svanenmärkta leksaker. Vill man ha plastsaker (det finns väl tillfällen då det är smidgare och antagligen är de billigare…) så är detta ett bättre alternativ än omärkta plastleksaker. Dantoys och BRIO finns bla på BR-leksaker och Toys R Us. (Tipsa gärna om du känner till fler)

Svanenmärkta plastleksaker från Dantoy


Inköpsställen
Schyssta leksaker går att hitta på de flesta större leksaksbutiker (även om man kan få leta en del bland all plast), för ett större utbud kan manvända sig till nätet. www.laplandecostore.se, www.rekolek.se, www.ekokul.se, www.medvetenmini.se, www.minimundus.se är ”eko”-nätbutiker vi har testat. Sen fick vi nys om www.etsy.com som bra giftminimerad webbutik. (Det finns fler, tipsa gärna i kommentarsfältet om du har andra favoriter)


Upplevelser
Behöver barnet verkligen fler prylar?
Upplevelser är oftast både giftminimerade och spar på jordens resurser.
Exempel påupplevelser är:
-Biobiljetter
-Heldag på badhusetbio
-Dag i skidbacken
-Ett djurparksbesök
-Gå på barnteater


Undvik så långt som möjligt
-Parfym och parfymerade produkter
-Smink till barn
(Om smink och parfym är det enda som står på önskelistan, så leta upp ett bättre alternativ. Ekologiskt och/eller giftminimerat smink etc går att hitta på nätet eller i vissa butiker som ex Ekolea i Karlstad. OBS på att det inte finns några tydliga regler för vad som får kallas ekologiskt  när det kommer till smink och skönhetsprodukter. Det är en djungel…)
-Plastleksaker, framför allt mjuk plast, plast som har en doft (oavsett om det är plastigt eller parfymerat).
-Kläder med plasttryck. De kan innehålla PVC och i värsta fall höga halter ftalater.


Det finns naturligtvis mycket mer att rekommendera och diskutera i denna djungel av giftminimerade julklappar, men detta var ett axplock.

God-Jul-2011-300x153

Från oss tre till er alla – en riktigt God giftminimerad jul!


*Fotnot. Med giftminimerad menar vi inte ”gift” i dess ordboksspråkliga form utan enbart som ett vardagsspråkligt uttryck för ”kemikalier med bevisad, potentiell eller misstänkt negativ effekt på människors hälsa och/eller miljön”.

Om att äntligen lämna en skoaffär med ett leende på läpparna

Är det något som jag verkligen bävar för varje år så är det den här tiden på året när det är dags att köpa vinterkängor till barnen. Skoaffärer i allmänhet har länge gjort mig fundersam, i synnerhet de av lågpriskaraktär. Vem har inte gått in i en sådan butik och slagits av den starka lukt som slår emot en. Mina tankar går framför allt till de som dag in och dag ut måste arbeta i en sådan miljö, men det väcker ju också frågor hur de som arbetar inom skoproduktionskedjan har haft det. Jag har aldrig stött på en studie av vilka ämnen som faktiskt finns i luften i skobutiker, men att det är en blandning av olika lösningsmedel och tillsatser kan det inte råda något tvivel om.

Det är viktigt att ha i åtanke att bara för att ett ämne luktar som en ”kemikalie” så måste det inte vara skadligt samtidigt som vissa skadliga ämnen inte har någon lukt alls, men sannolikheten att det finns skadliga ämnen i luften måste ju vara högre när det luktar eftersom en doft tydligt bevisar att ämnen avges. Ämnen med okänt stor påverkan på hälsa och miljö. Kemikalieinspektionens stickprovskontroller visar gång på gång att just anonyma, billiga produkter är mycket mer sannolika att innehålla olagliga halter av skadliga ämnen, så lågprisskor skulle jag aldrig få för mig att köpa. De går ju i vilket fall sönder direkt och kostar på så sätt mer än skor med vettig kvalitet som man kan ha i många år.

När barnen var yngre gick det att hitta miljösmarta skor att köpa, men nu när de blivit äldre har det varit enormt svårt att göra bra val. I synnerhet när det gäller just vinterkängorna. Att shoppa skor på nätet känns inte som ett alternativ, skor måste ju passa. Så jag står där i butiken där varenda par är märkt med ”GoreTex” eller någon annan text som indikerar perfluorerade impregneringsmedel. Och när man frågar så inser man hur lite information de anställda har fått om de här frågorna. Svaren är alltid vänliga men tyvärr alltid intetsägande – plasterna är ok och allt är lagligt, kontrollerat och godkänt, javisst!

Visserligen är ju PFOS-ämnen nu urfasade, men när de ersätts av andra perfluorerade ämnen känns alla impregnerade produkter hopplöst omöjliga att köpa med gott samvete. Fluor är ett fascinerande grundämne med unika egenskaper – det är just därför fluorföreningar kan göra non-stickpannor och impregnerad textil så speciella – men samma egenskaper gör också att de är extremt svårnedbrytbara. De har spridits över hela planeten, finns i alla människor, i massor av djurarter och kommer inte försvinna, samtidigt som studie efter studie kopplar dem till olika hälso- och miljöproblem. Hur kan jag köpa produkter som innehåller ämnen som riskerar att skada mina barn utan även mina barnbarnbarnsbarn, den natur de ska vara ute och leka i och förgifta den mat de ska äta? Det går över mitt förstånd hur det kan vara lagligt att använda ämnen som inte bryts ner inom en rimlig tidsperiod i obetydliga vardagsprodukter – jag vill inte att det ska vara en del av min vardag, något jag ska behöva stå till svars för när mina barnbarn ställer frågor om hur det var förr!

Så i skoaffären, omgiven av den där speciella lukten, när barnen drar och sliter i de snyggaste och coolaste stövlarna och där impregneringslapparna fladdrar på varje par de vill prova, där genomgår jag alltid i tystnad årets största inre kris. Alla problem som vår globala konsumtionshets skapar ställs på sin spets där i skoaffären och tynger mitt sinne på ett nästan outhärdligt sätt. Vi har letat och provat i flera butiker, frågat efter miljösmarta alternativ utan att få vettiga svar och så hamnar jag tillslut i kassakön med lyckliga barn som kramar sina nya jättesnygga kängor samtidigt som jag med självförakt tar fram plånboken och betalar för produkter som jag egentligen verkligen inte vill ha med mig hem. För några veckor sedan stod jag där i kön igen, och som vanligt medan jag fumlade med kontokortet frågar jag om plastsorter, impregneringsmedel och miljömärkta alternativ… Och då hände det! Kassörskan berättade att de fått in miljömärkta läderkängor och pekar mot en hylla på vuxenavdelningen!!! Jag släpper allt och rusar iväg med barnen för att kolla – är det bara någon mysko hitta-på-märkning?

Det är på riktigt! Vegetabiliskt garvat läder, miljömärkt med EU:s ECOlable, inga ful-plaster och tillverkat i Sverige. Tillverkat för att hålla länge, inte slit-och-släng! Tyvärr inser jag direkt att jag aldrig kommer kunna övertyga barnen att byta kängorna de just valt mot denna vuxna, neutrala modell – men den tidigare ångesten var nu utbytt mot lycka och framtidshopp! De där kängorna var det vackraste jag sett på mycket, mycket länge!

Kavat

Några dagar senare besöker jag butiken, Bergqvists Skor vid torget i Karlstad, igen. Med ett stort leende på läpparna provar jag ett par kängor som inte släpper ifrån sig tungmetaller eller andra styggheter, som producerats på ett schysst sätt, som inte kräver korkade impregneringssprayer och som jag vet att jag kommer vårda och använda i många, många år. Att de då kostar några hundralappar extra jämfört med billiga ”slit-och-släng”-kängor kommer i långa loppet vara en prisvärd investering (det finns mycket sanning i det finska uttrycket ”Är man fattig har man inte råd att köpa billigt”).  Så för första gången på mycket, mycket länge stod jag i kassakön i en skobutik och kände mig nöjd, stolt och lycklig. Vilken härlig känsla!

/ Novemberhälsningar från en glad Anna-Sofia

Ethel Forsberg, fd. generaldirektör på Kemikalieinspektionen, gör intryck!

Förra veckan hade jag  (Anna-Sofia, bloggens nytillskott), tack vare Naturskyddsföreningens kemikalienätverk, privilegiet att höra Ethel Forsberg berätta om sina erfarenheter och slutsatser runt problematiken med skadliga ämnen i vardagen. Mellan år 2001 och 2010 var hon Kemikalieinspektionens generaldirektör och i år utkom hennes bok ”Makt, plast, gift och våra barn”. I den sammanfattar hon sina erfarenheter av spelet mellan kemiindustri, marknad, och politiker men ger även ger sina personliga slutsatser om kemikalieproblematiken och vad man som konsument kan göra för att skydda sig själv och i synnerhet barnen.
Ethel Forsberg

Det råder ingen tvekan om att det är just barnen som Ethel tycker är allra viktigast att skydda och hon ger många exempel på varför just de är de mest utsatta. Hon berättar också om hur hon själv använt Kemikalieinspektionens offentliga databanker Varuguiden och Prio för att kartlägga vilka ämnen som hon själv har utsatts för i sitt hem, rum för rum, pryl för pryl, och slutsatserna levereras utan tvekan: rensa ut all plast som inte är nödvändig. Det är tillsatserna i plasten som är problematiska och det finns tyvärr ingen plasttyp eller produkttyp idag som är garanterat fri från de värsta tillsatserna. Hon undviker att köpa livsmedel i plastförpackningar och konservburkar, men om det inte går att undvika byter hon ut förpackningarna mot glaskärl hemma.

Hon ser konsumentmakten som enormt viktig, och man förstår undermedvetet frustrationen hon har upplevt på Kemikalieinspektionen när dialogen mellan myndigheten, beslutsfattare och representanter från industrin kört fast. Den riktiga makten finns hos oss, vi som väljer vilka produkter som blir säljsuccé och vilka som blir floppar. Köp miljömärkt! Köp ekologiskt! Släpa inte hem onödiga produkter, i synnerhet inte till barnen!

Beskrivningen som hon ger av den framgångssaga som kemikalieindustrin varit sedan slutet av andra världskriget är tydlig: 35 miljoner framställda ämnen, 130 000 på marknaden, 30 000 i våra vardagsprodukter, ett nytt ämne tas fram var tredje sekund. Kemikalieindustrin är den lönsammaste industribranschen enligt OECD. Det går inte att oberörd höra hennes förklaring till framgången: företag som tar fram produkter som löser problem som vi inte ens visste att vi hade. Vi visste t.ex. inte att vi behövde teflonpannor istället för järnpannor, eller flytande två istället för fast. Men när produkten finns är behovet skapat och försäljningssuccén är ett faktum. En försäljning av produkter som konsumenter ofta tror är testade och kontrollerade – något som den fd. chefen för den myndighet som endast har möjlighet att göra stickprovskontroller av en liten bråkdel av handelns produkter direkt kan dementera.

Europas kemikalielagstiftning Reach är världens bästa och Ethel hade nog bättre insyn än många andra hur lagförslagen utarbetades och antogs. Hon berättar om hur en starkare lagstiftning i Europa påverkar hela den globala marknaden eftersom de flesta vill kunna exportera till Europamarknaden. Men hon sticker inte under stol med att även Reach inte är tillräckligt stark, inte ens i närheten.

Ethel Forsbergs främsta tips för att skydda barnen är:
• Ekologisk mat
• Rensa undan alla leksaker tillverkade före ca 2009
• Rensa bort onödig plast, i synnerhet i kontakt med mat och speciellt vid uppvärmning.
• Undvik vattenavvisande ytbehandling som Teflon och impregnering (nästan alltid perfluorerade ämnen)
• Undvik antibakteriella produkter (t.ex. träningskläder med silver)
• Dra ner antalet kosmetika- och hygienprodukter så mycket som möjligt, i synnerhet för barnen.
• Låt inte barn leka med elektronik och absolut aldrig skruva isär elektriska prylar. Se till att utrymmena där barn leker, ser på TV, använder datorer osv. vädras ofta.

Avslutningsvis måste jag framföra hennes starka önskan – att vi konsumenter frågar, frågar, frågar i butiker och till företag. Hon vidhåller att även om personalen i butiken inte kan svara på frågorna så kommer frågorna föras uppåt inom företagen och i slutänden sundare produkter!

Makt plast gift och våra barnFår ni chansen att lyssna på Ethel Forsberg så rekommenderar jag det varmt. Hon levererar sitt budskap klart och tydligt och det råder ingen tvekan om att hon har en enorm kunskap och erfarenhet som hon baserar sina åsikter på! Tills ni får den möjligheten rekommenderar jag boken ”Makt, plast, gifter och våra barn”.

Titta även på hennes intervju från UR här

/ Anna-Sofia

Diskutera…

… och läs lite på andra ställen, även om jag och Linda visst tog sommarsemester från bloggen. Men våra tankar kretsar kring dessa ämnen hela tiden, och har ni något uppslag ni vill att vi ska ta upp efter sommaren så kan ni maila oss på barnochkemikalier@gmail.com.

Men under tiden vi alla mer eller mindre har semester vill jag ändå passa på att flagga för lite sajter på internet att kolla in, samt några diskussionsforum på Facebook.

rubber_duck_friendsVara utan fara (app och internetsida) är en guide till en giftfriare vardag och denna sida har tagits fram av Stockholms universitet och KTH. http://www.varautanfara.se

grön guideGrön Guide (app och internetsida) från Naturskyddsföreningen är superbra och mångsidig. Allt från ”giftbanta förskolan” till ”ha koll på plastleksaker” och ”kemikaliebanta hemma”. Ladda hem om ni inte redan gjort detta! http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/gron-guide

 

 

logo_seKemikalieinspektionens sida ”Kemikalier i vardagen” är matnyttig och där kan man hitta både rapporter och länktips! http://www.kemi.se

 

Facebooksidor som relaterar till vårt ämne (utan att betygssätta eller värdera dem) är:
– Nu gör vi kemikalieuppror
– Ekologiskt är logiskt
– Naturskyddsföreningen
– Miljövänligare och giftfriare vardagsliv
– Miljövänligare vardagsliv
– Giftfria barn
– Barnens eko
– En livsstil fri från kemikalier
– Plastbanta
… bara för att nämna några

 

Fortsatt trevlig sommar!

sommarben

 Malin och Sixtens vita ben

Succé på BARNmässan

Malin och Linda BarnmässanJa, så får man väl kalla det…? På söndag förmiddag tog våra 600 informationslappar med enkla kemikalieminskningstips slut. Ett positivt problem får man väl säga. Det betyder att 600 hushåll har fått tips på hur de kan minska sin och sina barns kemikalieexponering. Ett drygt hundratal passade också på att skriva under vårt kemikalieuppror direkt i montern. Bland andra Familjen Annorlunda-mammorna Mirka Norrström, Maria Wallquist men även Kitty Jutbring och Pastellpappan Pär Ottosson och Sune och Bert-författaren Anders Jacobsson. Efter denna helg har många facebookat, delat och twittrat om Kemikalieupproret! Hoppas ni kan hjälpa oss att hjälpa er oxå!
Anders Jacobsson Kitty och Pär

P4 VärmlandEtt annat otroligt viktigt och roligt inslag i samband med Kemikalieupproret är det mediala pådrag som varit. Linda har varit i P4 Värmland (33 min in i klippet) och så har vi varit linslusar i NWT (både Linda, Malin och lille Sixten).

NWT Linda Barnmässan
Förra veckan skrev tidningen Xtra om hur man kan med ”Enkla knep få ett mer giftfritt hem”.

Tv4 Värmland gjorde ett reportage om bloggen och Kemikalieupproret – kolla in här!

BPA-fri är inte fritt från bisfenoler, och annat som för tillfället gör mig ruskigt upprörd…

Det har inte blivit så mycket skrivet på sistonde vilket i huvudsak beror på att den lilla tid jag och malin har till övers för detta lägger vi nu på planeringen av vårt deltagande på barnmässan i Karlstad 21-23 mars. Fast ibland blir man bara så upprörd att man måste ventilera sig lite. Jag får väl kalla det tredje uppgiften nu när jag tar lite tid från jobbet (samverkan med samhället vid sidan av universitetets huvuduppgifter forskning och utbildning). Det senaste dygnet är det tre saker som gjort mig ruskigt irriterad!

1. Bara för att något är fritt från bisfenol A betyder det inte att det är fritt från bisfenoler. Igår var det halvtidsseminarium för Malins forskarkollega Huan (som är doktorand och halvvägs till disputation). Jag föreslog att det vore intressant att titta på halter av bisfenol S, och inte enbart bisfenol A, eftersom BPS ibland används som ersättare i BPA-fria produkter. På detta kom det nedslående svaret att nu är det ganska ofta bisfenol F som hittas och det finns ungefär hela alfabetet… Alla dessa bisfenoler är ganska lika varandra i sin struktur och egenskaper. Bisfenoler oavsett bokstav på slutet är alltså med stor risk lika hormonstörande som bisfenol A.
Här kommer en av EUs kemikalielagstiftning REACH tillkortakommanden fram ordentligt. Man får enligt REACH inte förbjuda grupper av kemikalier utan enbart var kemikalie för sig. Det betyder att efter allt arbete som är nedlagt för att reglera BPA så måste allt göras även för BPS, BPF och alla andra varianter…
För att vara på den säkra sidan är det nog enklast att undvika plast så långt det går, även om den är ”BPA-fri”. Framför allt om det är en produkt som kommer i kontakt med mat, mun eller mycket hud.

2. Igår var jag nära att köpa en tandtråd. Av en händelse (skulle se om den var rund eller platt) fick jag syn på en innehållsförteckning. Där stod polytetrafluoroethylene. Förkortat blir det PTFE. Samma material alltså som finns i de stekpannor som veterinärer rekommenderar fågelägare att undvika. Nu blir det visserligen inte så varmt i munnen men… Varför. Skulle. Jag. Vilja. Ha. Det. I. Munnen. Överhuvudtaget???!!
Nu verkar det ju inte vara alla tandtrådar som är duktiga nog att visa sin innehållsförteckning (så plus till ICA där). Jag återkommer när jag vet mer och kan tipsa om tandtråd som är utan fluorkarboner.

3. IKEM, branschorganisationen för innovations och kemiindustrierna i Sverige, hade igår den 11 mars ett seminarie med titeln ”den förgiftade kemikaliepolitiken”. Twitter rapporterar att dess VD Magnus Huss kalla kemikaliedebatten för paranoia. Jag tycker inte att varken Malin, Huan eller någon av deras kollegor verkar särskilt paranoida när de exempelvis räknar på de tydliga statistiska sambanden mellan ftalater i hemmet och risken för att barn utvecklar astma. IKEM antyder också på sin hemsida att ftalater med stora molekyler inte är skadliga. På sin gamla hemsida, som fortfarande ligger uppe, skriver de till och med att de varken är hormonstörande eller reproduktionstoxiska (skador på könsorgan och förmågan att skaffa barn). Men reproduktionstoxisk är precis vad DEHP (en stor ftalat) är, vilket har påvisats i ett flertal studier.
Åh, jag blir så ARG! Företagen vill sopa det hela under mattan (ljuger till och med?) och kallar det paranoia, samtidigt som min son och alla andra utsätts för skadliga kemikalier bara för att de ska tjäna pengar. Hårt sagt kanske men det är ibland väldigt svårt att se det på något annat sätt…

En liten positiv nyhet är dock att Centralsjukhuset i Karlstads nybyggda neonatalavdelning är giftfritt byggd. Detta till en kostnadsökning på marginella 0,33%. Det är glädjande för alla med för tidigt födda eller små sjuklingar i länet! Det enda man kan fundera över är varför inte alla kan få en giftfri sjukhusmiljö?

En annan positiv nyhet är att jag just fick SMS från posten. Min nya fluorkarbonfria skidjacka, en Vaude till mindre än halva priset på REA, har kommit! Fast det kanske inte ni blir lika upprymda över som jag…  🙂

Kom ihåg att ni kan träffa oss på barnmässan i Karlstad 21-23 mars!

 

/Linda

Varför välja bort plast? En vanlig konsuments funderingar.

Detta inlägg kommer från en gästskribent. Eller… det är egentligen ett inlägg från gruppen ”Plastbanta” på Facebook som vi har bett att få kopiera hit. Det beskriver en del grundläggande motiveringar till varför man bör undvika plast, så gott det går naturligtvis, utan att man behöver vara insatt forskare i ämnet.
Marie Söderlind som har skrivit texten är visserligen doktorand vid Lunds universitet, men i socialt arbete. Så i plastkemikaliefrågor är hon som vilken konsument som andra, även om hennes utbildning gett henne kunskaper om informationssökning och värdering av källor.

Hon beskriver sig som ”en helt vanlig enkel person som vill värna om vår hälsa och miljö genom att vara en medveten konsument. Både för min skull, för kommande generationer och för miljön.” Hon säger sig vara rött på att behöva läsa in sig på specialområden för att få kunskap om och kunna köpa giftfria och miljövänliga saker. Hon menar att det helt enkelt inte är rimligt att hon måste navigera sig fram med ljus och lykta för att undvika det onaturliga och skadliga.

Vi som driver denna blogg sällar oss till Maries oro över det oreflekterade konsumerande som skadar såväl människor som djur och natur. De flesta skulle må bra av att konsumera lite mindre. Varför inte börja med att minska på plasten?

Här kommer Marie Söderlinds inlägg från den 13/1:

Varför välja bort plast?

Ibland kan jag bli oerhört provocerad i diskussioner kring plast och i synnerhet när någon påstår att plastprodukter inte är farligt, annars skulle de inte få säljas. Och nej, jag är inte rädd för plast. Jag tror inte att jag ska falla ner död om jag har en osthyvel med plastskaft. Jag tror inte heller att de enstaka produkterna tvunget är skadliga i sig. Men jag vill inte ha det och jag har funderat på varför. Och här kommer mina argument. Sharing is caring så jag delar med mig.

Det finns flera hundra olika plastmaterial (bestående av polymerkedjor – polymera material) där olika ämnen är tillsatta för att möjliggöra bearbetning och ge materialet dess efterfrågade egenskaper. Vad en plastprodukt exakt består av är dock svårt att få information om (Lithner, 2011).

Världsproduktionen av plast var 2010 totalt 265 miljoner ton varav mer än 800 000 ton producerades i Sverige (Plastic Europé). Ca 50 % av plasten används i engångsmaterial som t.ex. förpackningar och konsumentengångsartiklar, ca 20-25% används till produkter för långvarig användning som t.ex. rör/ledningar och kablar och resterande går till konsumentprodukter som elektronik, möbler och fordon (Miljöstyrningsrådet Rapport 2012:3). När det gäller miljöpåverkan så finns såklart en variation men som tumregel står produkten för 90 % av miljöpåverkan och själva förpackningen för 10 % (Miljöstyrningsrådet Rapport 2010:5).

I en avhandling från Karolinska (Lithner, 2011) påvisas att plastpolymerna i sig inte är det mest skadliga utan det är i första hand tillsatsämnena som kan betraktas som toxiska. Det framkom även att det finns ett läckage av kemikalier från plastprodukter samt att det förväntas ske i låga koncentrationer under lång tid och orsaka kronisk toxicitet snarare än akut. Plasterna rankades även efter ”inbördes farlighet”: PVC > PS > PE > PET > PP.

Vidare har en annan avhandling (Björklund, 2011) påvisats att vi exponeras för miljögifter i högre grad i våra hem än vad man tidigare har trott, via inomhusluft och damm. I studier kring flamskyddsmedel (som ofta används på polymera material) har man funnit högre halter av dessa ämnen i inomhusmiljö än utomhusmiljö samt att de är högre i stadsmiljö än på landsbygden. Vid mätningar på frånluftsventilation uppmättes samma halter inomhus som i utgående luft vilket påvisar att inomhusmiljön förorenar utomhusluft genom ventilationssystem.

När plast slängs, bränns, vittrar sönder och i vissa fall även när de tvättas omvandlas de till små mikropartiklar som inte alltid fångas upp och oskadliggörs genom exempelvis reningsverk. Således hamnar många av dessa mikropartiklar i vår natur. Vi vet nu att dessa partiklar är mycket vanligt förekommande i naturen, i synnerhet i haven, men det är inte klarlagt hur djurplankton och andra små varelser svarar på det. Vi vet inte heller i vilken grad tillsatser, pigment, mjukgörare, flamskyddsmedel och andra giftiga föreningar urlakas i vattnet och hur det påverkar miljön. Men det påverkar och vi kan bara göra en kvalificerad gissning att det ger oönskade komplikationer för miljön (Woods Hole Oceanographic Institution, Massachusetts).

Så, ovanstående information räcker för mig för att välja bort polymera material i så stor utsträckning som det är möjligt och ersätta dem med naturliga och hållbara alternativ. Jag känner att det jag vet är skrämmande nog och att osäkerhetsfaktorn på de ämnen som ännu inte är beforskade är allt för riskfyllt för att jag ska vilja bidra. Jag behöver inte fler argument än så här. Better safe than sorry.

/Marie Söderlind
Doktorand i Socialt arbete
Lunds universitet

Grundkurs i plastbantning del 2

Ledsen att det tagit sådan tid med detta blogginlägg, men julledighet är väl även julledighet från bloggar?
Jag tänkte visa några av de alternativ till saker som ofta finns i plast, alternativen är främst i trä och rostfritt. Där jag minns kommer jag också att berätta inköpsställe.

Vi börjar med några alternativ för den lille att dricka ur och äta på/med, och sedan andra köksgrejer.Image

I bilden ser du, från vänster till höger:
*Pipmugg i rostfritt från Organic Kidz inköpt på Ekokul.se. Denna flaska kostar en del men den kan användas som nappflaska, pipmugg och sedan vanlig vattenflaska. Så med det i bakhuvudet är den ganska prisvärd.

*Babymatskål i bioplast av majsstärkelse även den från Ekokul. Till skålen hörde även en matningssked som både vi och Elliot älskade men den har försvunnit. Tyvärr verkar inte dessa längre finnas kvar att köpa… Till matskål använder vi annarsoftast en vanlig frukostskål i porslin och vi har inte bestämt oss för hur vi ska göra när han börjar kräva att äta själv istället för att bli matad.

*Liten nappflaska i glas från Lifefactory. Också köpt på Ekokul men finns även på ex rekolek.se och laplandecostore.se Till den finns både pip och vanlig kork att köpa och flaskorna finns i olika storlekar. Silikonöverdraget på flaskan är faktiskt skönt om man måste blanda mjölkersättning på 70 gradigt vatten…

*Stor nappflaska från Canpol. Finns också på Ekokul.se och är lite billigare än lifefactory.

*I liten storlek och bra form så kan en helt vanlig kaffesked fungera att äta med. I avsaknad av majsplastskeden så matas Elliot med sådana och med melamin (som jag tycker är ok i begränsad utsträckning) men jag har nu hittat babyskedar i bambu på laplandecostore som jag funderar på att köpa.

*Den stora flaskan i bakgrunden är från IKEA. Den har vi använt för att ta med extra vatten till Elliots ersättning ex till sommarstugan och Elliots farföräldrar som har egen brunn och ännu inte testat sitt vatten för barnvänlighet.

Alla nappar är i vad som kallas medicinskt rent silikon. Med det är det inga som helst problem och jag skulle nog säga att det nog till och med kan vara sämre med naturgummi som kan avge något som kallas nitrosaminer (fast det finns regler på hur mycket sådana som får avges så det ska inte vara någon fara med det. Elliot har ex bitring och badanka i naturgummi så jag är inte orolig själv…). Alla plastdetaljer i korkar m.m. är i polypropylen på samtliga flaskor. En plastvariant som är helt acceptabel och dessutom andast marginellt rör vid innehållet. Många av dessa babyprodukter kan vara svårt att få tag på i vanliga affärer men jag har ex sett en variant av nappflaska i rostfritt på COOP Forum på Bergvik i Karlstad och glasnappflaskor på sajter som Jollyroom.se mfl. Så det kan nog finnas lite här och där om man letar.

Så till lite övriga prylar…Image

Här tror jag vi börjar framifrån och arbetar oss bakåt:
*I hörnet syns en plättlagg i gjutjärn. Den är köpt på loppis i Filipstad för 15kr för några år sedan. Snacka om fynd! Vi har även vanlig stekpanna och stekgryta i gjutjärn istället för non-stick som teflon. Vill man inte köpa på loppis så finns det även nya gjutjärnsprodukter i butiker. Bra omhändertagna och infettade så fungerar de utmärkt. De håller också i en evighet och ger lite styrketräning på köpet 😉

*Sedan följer en lång rad matlagningsredskap i trä och rostfritt. De flesta har jag inget minne av var jag köpt då jag samlat ihop dem under lång tid. Många av träredskapen är dock köpta på marknad. Marknader och hantverksbutiker kan vara ett hett tips om man är på jakt efter träredskap. Slickepotten har ett ”huvud” av silikon.

*Måttsats och decilitermått i rostfritt finns att köpa på min närmaste ICA Kvantum. Det borde finnas på fler större ICA-butiker och säkert även större COOP. Såg även bunkar i rostfritt där men jag har inte slagit till än…

*Smörknivar i trä och rostfritt. Det borde gå att få tag på lite här och där. Smörknivarna har jag för mig kommer från IKEA.

*Durkslaget är ett loppisfynd i Kockums emalj (och jag har även ett stort som inte fick plats i bilden). Har man inte tur och hittar dessa skönheterna på loppis så finns även durkslag i rostfritt i handeln om man letar.

*Matlåda i glas från Biltema(!). De finns i flera storlekar och detta är den minsta, de största har normal matlådestorlek. Denna matlåda har definitivt blivit den vanligaste matlådan på jobbet. Det gäller att ha koll på vilken mat man hade med sig 🙂

*Vattenflaska i rostfritt från Klean Kanteen. Kork i polypropylen men det finns faktiskt kork i rostfritt till Klean Kanteen, fast de kostar ganska mycket mer. Dessa flaskor går att köpa lite varstans på nätet, denna är från den fysiska butiken Naturkompaniet. det finns också rostfria vattenflaskor från andra märken både på nätet och Clas Ohlson (har jag hört).

*Skärbräda i trä. Inte så mycket att säga, de finns lite överallt. Om man dessutom kommer ihåg att smörja in dem ordentligt (vanlig matolja eller olivolja går fint) med jämna mellanrum så slipper de bli så spruckna och fula som mina. Men men… ingen är perfekt 😉

Sådär. Det var inte så svårt…
Men trots det kan jag inte säga att jag har ett helt plastfritt hem. Lika bra att erkänna det. Det känns inte heller bra att bara slänga saker för att köpa nytt eftersom det blir en ganska stor miljöpåverkan av det också. Det jag själv främst har gjort är att jag har slängt alla omärkta plastbyttor, -skålar och -redskap. Och eventuella märkta med olämpligt plastinnehåll (se Plastbantning grundkurs 1). När jag köper nytt ser jag till att alltid köpa i ”bra” material. Sedan använder jag de plastfria sakerna först och främst, och tar till plasten om jag inte orkat diska eller saknar just det jag behöver i annat material.
Så även om man kan och kanske bör plastbanta sitt hem så måste man inte göra allt på en gång. Det går inte riktigt att motivera varken hälsomässigt eller miljömässigt.

Grundkurs i plastbantning, del 1

Plasten får ofta bära hundhuvudet när det gäller kemikalier som finns i vår vardag, och ibland välförtjänt. Plaster kan gömma många olika tillsatsämnen som är skadliga, välkända exempel är ftalater och bisfenoler. Det är dock inte alla plaster man måste vara livrädd för.

Har man inte tidigare gjort det kan det vara klokt att göra en snabb inventering vilka plaster man har i sitt hem, om det nu går att ta reda på. En stor källa till skadliga ”plastkemikalier” i hemmet är PVC-golv. Men om man känner att det är lite för arbetskrävande och kostsamt att byta golv under helgen så föreslår jag att du vänder dina blickar mot köket till att börja med. I köket finns garanterat mängder med plast, och det är plast som kommer i kontakt med mat. Eventuella kemikalier här får alltså en direktväg in i kroppen.

På plastförpackningar finns återvinningsinformation i form av en siffra i en triangel. Även andra plastartiklar kan ha denna triangel men det är inte säkert. Siffrorna står för:

1. PET – Polyeteneterftalat (samma sak som polyester i tyg). Låg miljörisk men studier har visat att vatten på PET-flaska har något högre halter av hormonstörande ämnen än vatten på glasflaska. Vill man vara helt på den säkra sidan bör man undvika PET, men någon gång i bland borde inte utgöra någon fara.

2. Polyetylen, hög densitet – PE-HD

Vanlig i exempelvis  vattenflaskor. Inga idag kända miljörisker men bör inte upphettas.

3. PVC – polyvinylklorid. UNDVIK. PVC innehåller mjukgörare (ftalater) som är hormonstörande och har kopplats samman med en rad olika sjukdomar och störningar i kroppen. Ska man inte ha PVC på golvet så ska man verkligen inte ha det i saker som kommer i kontakt med mat.

4. Polyetylen, låg densitet – PE-LD Vanligt i plastpåsar och plastfolie. Inga idag kända miljörisker men bör inte upphettas.

5. PP – Polypropylen. Vanlig i förpackningar som ska tåla värme och andra matförpackningar. Inga kända miljörisker.

6. Polystyren – PS. Polystyren är en relativt hård plast som finns i bland annat yoghurtburkar, engångsglas, leksaker och köksmaskiner. Används i expanderad form i cellplast, ex köttråg från mataffären. Cellplast kan vara impregnerad med bromerade flamskyddsmedel och PS bryts inte ned i naturen. Engångsglas bör ej användas till varma drycker då den har låg smältpunkt. Det är svårt att hitta tydlig info om PS hälsoeffekter men det finns studier som visar att PS kan läcka kemikalier till mat som kan ge negativa hälsoeffekter. Undvik om du kan.

7. ”Other” Det här är en intressant grupp som kan innehålla allt från Bisfenolfylld karbonatplast (ex genomskinliga tillbringare i hårdplast) till komposterbar plast av majsstärkelse. Den generella rekommendationen är att undvika plast med nummer 7. Jag skulle dock säga att om du vet eller kan ta reda på vilken plast det är, och den är ok, så är nummer 7 ok. Men om du inte vet vad det är för plast bör du undvika den.

Andra skrivsätt för plastens sort kan vara >PP< eller bara PP, om det alltså är polypropylen. Dyker det upp någon annan bokstavskombination som du inte vet vad det är, gör en google-sökning!

Övrigt i köket

*Micron: Värm gärna mat i mikrovågsugnen, det är inget fel i det, men undvik att värma i plastkärl. Kemikalier kan mycket lättare frigöras och läcka till maten om plasten utsätts för värme.

*Stekspadar: Stekspadar och plastslevar, ofta av polyamid, kan innehålla skadliga kemikalier som läcker till maten om de utsätts för värme. Särskilt om det är en billigare variant, kanske från en lågprisbutik. Kända märken har ofta (inte garanterat alltid) bättre kontroller. Välj istället verktyg av trä eller rostfritt. Efter mitt förra blogginlägg har du antagligen redan slängt din teflonpanna, och då är ju stekspadar i rostfritt inget problem…

*Melamin: Här är en svår nöt att knäcka… Melamin kan läcka och är då skadligt för framför allt skadligt för njurarna. Inom EU finns dock regler och kontroller som gör att EU-producerad Melaminplast inte bedöms kunna påverka hälsan. Importerad från utanför EU kan dock innehålla högre halter, framför allt okända märken och i lågprisbutiker där kontrollerna ofta är sämre.

I nästa del av plastbantningskursen kommer jag att presentera lite härliga alternativ till plast.