Kategoriarkiv: Barn

Succé på BARNmässan

Malin och Linda BarnmässanJa, så får man väl kalla det…? På söndag förmiddag tog våra 600 informationslappar med enkla kemikalieminskningstips slut. Ett positivt problem får man väl säga. Det betyder att 600 hushåll har fått tips på hur de kan minska sin och sina barns kemikalieexponering. Ett drygt hundratal passade också på att skriva under vårt kemikalieuppror direkt i montern. Bland andra Familjen Annorlunda-mammorna Mirka Norrström, Maria Wallquist men även Kitty Jutbring och Pastellpappan Pär Ottosson och Sune och Bert-författaren Anders Jacobsson. Efter denna helg har många facebookat, delat och twittrat om Kemikalieupproret! Hoppas ni kan hjälpa oss att hjälpa er oxå!
Anders Jacobsson Kitty och Pär

P4 VärmlandEtt annat otroligt viktigt och roligt inslag i samband med Kemikalieupproret är det mediala pådrag som varit. Linda har varit i P4 Värmland (33 min in i klippet) och så har vi varit linslusar i NWT (både Linda, Malin och lille Sixten).

NWT Linda Barnmässan
Förra veckan skrev tidningen Xtra om hur man kan med ”Enkla knep få ett mer giftfritt hem”.

Tv4 Värmland gjorde ett reportage om bloggen och Kemikalieupproret – kolla in här!

Vi finns på BARNmässan2014 i Karlstad!

Vi ska vara utställare på BARNmässan! Där kommer vi diskutera kemikalier i barns vardag samt försöka komma med goda råd och tips!! Detta gör vi tillsammans med Naturskyddsföreningens kemikalienätverk. Kom dit du oxå!

barnmassan2014_ny

Se upp med vad som läggs under granen!

leksaker__leksak___1113836pÅklagare utreder giftiga leksaker

Svenskarna beräknas köpa leksaker för runt en miljard kronor inför julen, enligt Hui research. Men många barn riskerar att få farliga klappar. Kemikalieinspektionen inspekterade fram till i somras 211 leksaker i en stor granskning. Undersökningen visade att så många som en fjärdedel av varorna hade för höga halter av farliga ämnen.

De vanligaste överträdelserna gällde mjukgörare, så kallade ftalater, i mjuka plastleksaker och bly i elektriska leksaker. Men det fanns även giftiga kortkedjiga klorparaffiner i leksakerna. Läs mer här om inslaget i SvD idag.

Viktig läsning även här om FEM giftfällor i julhandeln

Kemikalier i barns vardag – familjeevenemang 23 nov!

Nu är det bara 3 dagar kvar och hög tid att anmäla sig till årets SELMA-dag! Här får du ”verktyg” om hur man kan tänka och göra med kemikalier i barns vardag! Massa spännande händer! Kom dit du med!
———————————————————————————————————–
SELMA-dagen är ett kostnadsfritt årligt evenemang för hela familjen som grundar sig i forskningsstudien SELMA-studien. Årets tema på denna familjedag är Kemikalier i barns vardag – vad kan man göra?”.
.
  • Kom och diskutera med forskare och utställare om kemikalier, barns liv och hälsa och mycket annat i SELMA-studien
  •  Teaterframträdande kl 11.00 ”Gubbarna i lådan” för de mindre deltagarna
  • Paneldiskussion kl 12.00 med bla Kemikalieinspektionen, Naturskyddsföreningen, Kommuner, Landsting mfl.
  • Föredrag kl 13.00 av Christine Ribbing, en av författarna till boken ”Handla rätt för en giftfri barndom”.
  • Passa även på att delta i en rad aktiviteter för både stora och små, såsom tipspromenad, utställare och lek-och pysselstationer.
Bjud gärna in nära och kära till detta evenemang, men glöm ej att anmäla erwww.selmastudien.se där ni även kan ställa frågor till forskarna!
SelmaStudien_Selmadagen_Affisch_A4_2013-11_FINAL

Med en livlig krabat i magen är det många tankar i knoppen…

Med en livlig krabat i magen sitter jag nu denna soliga söndag förmiddag och tänker tillbaka på hur jag kom in på den här stigen i livet – att bli medveten om ett problematiskt område – hormonstörande ämnen i vår vardag. (Missa inte att läsa om SELMA-dagen ”Vad kan man göra – kemikalier i barns vardag” den 23 november längst ner i inlägget)

Man pratar ju mycket om ”quick fix” och hur och vad man snabbt kan göra för att ändra sina liv – och det jag syftar på nu är vår hjärtefråga här på bloggen – farliga och misstänkt hormonstörande kemikalier i vår vardag. Jag vill först säga att jag inte tror det finns något lätt och snabbt sätt att ändra på allt man vill ändra på en gång, och samtidigt må bra av det, och utan att få panik som Linda skrev så bra om i förra blogginlägget. Jag tror däremot att det är ett successivt förändrat tankesätt och en ökad medvetenhet som kan hjälpa oss på vägen och därför vill jag berätta lite om min snurriga och krokiga väg i vardagen av de hormonstörande ämnena.

När jag började som forskarstuderande år 2007 vid Karlstads universitet hade jag inte en tanke på att många ämnen i vår vardag – ämnen som vi dagligen använder och utsätts för – misstänks påverka vår hälsa på olika sätt. Jag använde då många sorters parfym och hud- och hårprodukter, starka kemikalier i städningen för att få rent hem och tvätt, bekämningsmedel till trädgården och mycket mycket mer – och tänkte inte mycket på vad detta kunde innbära. Inte EN enda tanke faktiskt – helt ärligt! Det kan tyckas att jag var blåögd och väldigt naiv – men faktum var att jag bara inte hade tänkt tanken på detta förut…

Det var först när vi startade planerandet av den pågående SELMA-studien som jag började förstå mer och mer. Bakgrunden till studien är att miljöexponeringar under den tidiga delen av livet ökar risken för utveckling av kroniska sjukdomar senare i livet. Vi vill kartlägga bland annat matvanor och den kemiska exponeringen under graviditeten och det första levnadsåret och hur detta kan påverka barns hälsa såsom kroniska sjukdomar, störningar i ämningsomsättningen, fortplantningsförmåga m.m. senare i livet. Klart det låter  jätteskrämmande och helt förfärligt om det är så – men det är ett område som måste belysas mer.

Jag blev mer och mer intresserad i området – men inte fanatiker på något sätt och ändrade inte allt omkring mig – för hur lyckas man göra det? Jag försökte tänka små steg, och det är kanske lättare om man vet mer bakgrund och forskning till området och varför man gör som man gör. Jag bombaderas ju dagligen av vetenskapliga artiklar om forskningsstudier som visar det ena och det andra hemska fyndet, men det som når ut till allmänheten, till er, är främst media. När SvD år 2010 rapporterade om skyhöga halter av bisfenol A i deras kroppar efter ”konservdieten”, där SvDs reportrar lekte försökskaniner,  så fick allmänheten också upp ögonen för dessa kemikalier. De förbjöds därefter i nappflaskor och i matförpackningar riktade till barn. Observera – detta gäller bara kemikalier bisfenol A (det finns många andra bisfenoler, bland annat bisfenol S som har kommit att ersätta bisfenol A i många fall, men som är forskat så mycket mindre på). Dessutom var detta förbud endast riktat på få utvalda produkter som barn exponeras för – men oss gravida då? Vi med ett sparkande barn i magen – hur påverkar exponering av detta ämne våra foster i en känslig utvecklingsperiod?

Som ni märker så är dessa frågor komplexa och de väcker frustration över hur man ska agera och tänka angående misstänkt hormonstörande ämnen i vår vardag. Det känns som en oändlig ström av frågor som ploppar upp… Det är svårt att veta vilket ben man ska stå på och i vilken ände man ska börja.

Selmadagen 2013

I ett försök att belysa och stötta både allmänheten och SELMA-studiens deltagande familjer i denna djungel så bjuder SELMA-studien in till ett kostnadsfritt familjeevenemang den 23 november kl 10-15 på Karlstads universitet, för andra året i rad, där det finns aktiviteter för både stora och små. Årets viktiga tema är ”Vad kan man göra – kemikalier i barns vardag”, där bland annat Katarina Johansson, författare till böckerna ”Den onda badankan” och ”Badskumt” kommer att föreläsa om hur hon har hanterat denna kemikaliedjungel. Dessutom finns organisationer såsom Naturskyddsföreningen (kommer bl.a. ställa ut ett produktbord), Astma och allergiförbundet, Rädda barnen mfl på plats som utställare som man kan diskutera med, men även Värmlands kommuner och Landstinget är inbjudna till att delta i denna dag. För de mindre deltagarna – era barn – kommer det bli teater med sång och musik och massa lek och pyssel. Detta är en kostnadsfri familjedag – med något för både stora och små – och där vi bjuder på lättare förtäring. Ta med familj och vänner och kom! Mer infomation kommer inom några veckor på www.selmastudien.se, där även anmälan sker

Jag hoppas ni kommer!
/ Malin

Få inte panik…

Det är lätt att oroa sig när man blir förälder. Tro mig, jag vet… Vad är det där för prick, varför kommer det så lite mjölk, kommer han bli sjuk om jag inte ammar (minskar risk för diabetes mm), kommer han bli sjuk om jag ammar (kemikalier), varför vill han inte sova och hur f-n ska jag klara av att vara förälder?!? Det är några av funderingarna som rörde sig i mitt huvud. Man kan ju få ångest för mindre…

Att jag sedan är medveten om att klimatet antagligen kommer att vara åt helsike när Elliot blir gammal, att jag redan gett honom sin första dos miljögifter via moderkakan och att gällande kemikalielagstiftning är värdelös på att skydda människors hälsa gör mig inte alltid muntrare om man säger så.

Från början hade jag ambitionen att Elliot skulle bli ett helt plastlöst barn. Men det gav jag upp ganska snart. Jag köpte visserligen nappflaskor i glas men redan skruvkorken där var ju i plast. Innerpåsen till modersmjölksersättningen var också i plast. Det går liksom inte att undvika helt. (Nej, jag valde inte att undvika amning på grund av kemikalier. Jag slet som ett djur i 5 veckor utan att lyckas). Just nu sitter Elliot också och leker med ett ärvt stapeltorn i plast, även om han fortfarande mest bankar bitarna mot varandra.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att ingen kan vara perfekt och undvika allt som möjligen, potentiellt, eventuellt skulle kunna vara skadligt. Oavsett hur mycket kunskap vi har är det omöjligt. Och man måste inte heller undvika allt, ditt barn kommer troligen inte att ta skada av det.

Jag kommer inte låta Elliot suga på TV-dosan, men jag kommer inte få panik om han någon gång skulle få tag på den. Jag kommer aldrig själv laga mat till vare sig mig eller Elliot i teflonpanna (eftersom vi inte har någon), men det är helt ok om vi blir hembjudna till någon som gör det. Elliot får suga på sina stapelbitar i plast fastän jag inte är säker på vad det är för plast, det är i alla fall inte mjuk PVC.

När det ibland känns tröstlöst att jag inte kan skydda honom från allt så brukar jag tänka på att det finns många barn därute med totalt ovetandes föräldrar, och de flesta av dessa barn kommer ändå växa upp till fullt friska individer. Så gör det du kan, och det som är enkelt att göra, men det finns inget behov av att få panik eller ångest. Har du bara gjort lite så har du ändå gett bättre förutsättningar för ditt barn eller dig själv. Det är antagligen ändå större risk att du gör bort dig som förälder än att barnet får men av kemikalier i vardagsprodukter… Om nu det är någon tröst…? Skämt åsido… Det hela handlar om risker. Lite som att cykla utan cykelhjälm. Du kommer inte att spräcka skallen för det, men risken ökar, särskilt eftersom du inte kan kontrollera andra trafikanter (eller alla utsläppskällor). Du får väl inte ångest om barnet drar iväg utan cykelhjälm? Även om lite oro kanske är på sin plats… Arg får du gärna bli, det är genom arga medborgare som kräver förändring som vi kan slippa risken med miljögifter och kemikalier i framtiden.

Tänkte att det är bäst att säga detta, innan vi fyller bloggen med mer skrämmande fakta kring alla skadliga kemikalier som göms i din närhet… För de är många, och oroande jo visst är det det.

Vänliga hälsningar 
Linda, en kemikalieångestfri mamma (ja, för det mesta i alla fall).

En kanariefågel i kolgruvan och en undulat i köket?

Förr i tiden (om det nu inte är en skröna) hade man en kanariefågel med sig djupt ned i kolgruvorna. Anledningen? Fågeln är känsligare än människor och när fågeln mådde dåligt eller dog, då började syrehalten i luften bli för låg och det var dags för arbetarna att bege sig upp till ytan.

Visste du att en vanlig orsakerna till förgiftning hos papegojor är osande stekpannor med non-stick material, typ teflon? Nä, tänkte väl det. På såväl veterinärsidor som djurförsäkringssidor på nätet kan man läsa skötselråden för papegojor; ”ställ inte buren i köket om du använder teflonmaterial”. Detta material kan även finnas på strykjärn, locktänger, bakformar m.m.

Stekpannor av denna typen har idag oftast en beläggning av PTFE, en fluorerad molekyl, som ersatt bla  PFOA och PFOS eftersom de är än mer långlivade i miljön. Den är värmebeständig till ca 250-300 grader enligt ICA Kuriren som testat stekpannor. 250-300 grader!? För det blir ju aldrig varmare än så i en stekpanna eller i ugnen? Idiotiskt.

Fluorerade ämnen är bra på många sätt. De hindrar inte bara maten från att bränna fast i stekpannan, de hindrar fettet från att tränga igenom hamburgerpapper och bakplåtspapper och de hindrar vatten från att tränga in i goretexjackor och andra liknande allväderskläder. Kort sagt så finns de överallt. Även i oss. Även i mitt barn. PFOA finns till och med i större mängd i ammande barn än i deras mödrar. Det tröstar jag mig med när jag tänker på hur jag själv misslyckades kapitalt med att amma. Klen tröst för jag tänker ju även på alla andra bebisar och funderar på vad det kan betyda för dem… ingen vet helt säkert men man tror inte att halterna är skadligt höga. Men det trodde man inte om kemikalierna i PVCgolven heller…

Vad kan man göra åt det här då?
*Släng alla stekpannor och dylikt med teflonmaterial. En gammal hederlig gjutjärnspanna fungerar ypperligt. Ibland kan man även köpa dem för en spottstyver på second hand. En extra bonus är att man järnberikar sin mat.
*Om du vill ha en regnjacka utan fluorerade ämnen så är mitt tips att gå till en ”riktig” utelivsbutik, typ Naturkompaniet eller Magasinet (i Karlstad). Där vet de vad man pratar om när man vill ha en fluorfri regnjacka. På vanliga sportbutiker av typen Stadium eller Intersport kan du lita på att få fågelholkar till svar när du frågar. Tro mig, jag har testat.
*Bakplåtspapper använder jag själv ibland men undviker onödig användning. Alltid miljömärkt.

Flourerade ämnen lagras i miljön och i levande organismer, de är giftiga, är reproduktionsstörande och misstänks vara cancerframkallande. Om du nu undrar varför du inte vill ha dem i din kropp…

ICAKurirens stekpannetest:
http://www.icakuriren.se/Test-Rad/Tester/Stekpannor/

Mer om PFOA i spädbarn:
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hoga-halter-av-miljogift-hos-spadbarn

/Linda

Bild

De osynliga kemikalierna – del 1 (SR)

Ett vanligt hem är fullt av kemikalier. De finns i möbler, textilier, leksaker och elektronikprylar, men de stannar inte där utan sprider sig vidare. I ett tunt lager damm på en bokhylla finns rester av en rad olika ämnen som kan vara hälsofarliga. Dammet fungerar som en reservoar för många kemikalier. Att analysera dammet ger en bra bild av vilka hälsofarliga ämnen som finns i hemmet och som vi utsätter oss för dagligen.

Kropp & Själ i Sveriges Radio åker hem till en barnfamilj och dammsuger för att se hur mycket ftalater och bisfenol A och andra hormonstörande ämnen som finns i ett hem. Det här är första delen i en serie på två program om de dolda kemikalierna i våra hem och om vad man kan göra för att minimera dem. Medverkar gör bland annat Åke Bergman, professor i miljökemi och toxikologen Anna Beronius.

Klicka på bilden nedan och lyssna på ett spännande och skrämmande inslag från SR (öppnas i nytt fönster).
Osynliga kemi - del 1
Kropp & Själ undersöker dammet hemma hos 5-åriga Joar och hans familj. Foto: Gustav Asplund

Bild

Lästips!

Jag får så många frågor från nära och kära om vad man ska använda och inte använda i form av produkter, varor och hur man ska tänka i detta kemikaliesamhälle (ja, jag vet, alla kemikalier är inte farliga). Det är svårt att råda då man har olika förutsättningar, ambitionsnivåer och väljer ibland lite vilket öra man vill lyssna med på råd. Man kan köra på den extrema linjen och ”ta bort allt” misstänkt farligt i vår miljö, men jag tänker kanske mer utifrån att försöka ”minimera” i hemmet och i användning av produkter.Lästips!Därför vill jag först flagga för dessa lästips. De kan vara bra som uppslagsböcker och tips och råd som man kan titta på då och då. Som Katarina Johansson skrev i sin utomordenliga bok ”Den onda badankan” (som för övrigt kan ses som en manual i kemikaliemedvetet föräldraskap) – Vill man verkligen veta allt? Ett råd är att inte bli nitisk, vi lever ju trots allt i det här samhället. Börja med de förändringar som passar just dig, just nu, och välj din egen amibitionsnivå!

Som en nära vän plötsligt sa till mej en dag ”nu har jag plastbantat mitt kök”. Vad det innebar och vad hon gjorde tar vi en annan gång, men tills dess är det en mycket bra utgångspunkt att ögna igenom nån av dessa böcker. De finns i de flesta bokhandlar och förhoppningsvis även på bibliotek (om inte, påpeka detta).

Spännande läsning / Malin

Nu är vi här!

Under de senaste årtiondena har mer än 100 000 nya kemikalier introducerats i våra miljöer, kemikalier som aldrig har funnits där tidigare. Vi utsätts därför dagligen för en mängd olika kemikalier, varav vissa av dessa misstänkts vara skadliga för människa och djur. Speciellt är man bekymrad över vilken betydelse det har att exponera människor under viktiga utvecklingsskeden såsom fosterstadiet och spädbarnsåren.

Att vara förälder är en stor lycka. Men det är också att ständigt ha ansvar. Det moderna samhället är komplicerat och det är inte lätt för en förälder att hålla reda på alla faror och förutse alla risker. Men det finns många, och enkla, sätt att själv undvika gifter i vardagen.

Vi som skriver på den här bloggen heter Linda Persson, mamma till Elliot, född 2013 samt föräldraledig doktorand vid miljövetenskap vid Karlstads universitet. Malin Knutz, blivande mamma januari 2014 samt lektor vid folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Huan Shu, doktorand i folkhälsovetenskap och forskar inom SELMA-studien i Värmland.

Då vi jobbar samt är intresserade inom området om kemikalier i barns vardag så får vi ständigt frågor om detta område. Därför vill vi i den här bloggen dela med oss av nya forskningsrön och praktiska vardagstips. Har du som läsare någon fråga eller ämne du vill aktualisera så får du gärna höra av dej till oss barnochkemikalier@gmail.com