Varför välja bort plast? En vanlig konsuments funderingar.

Detta inlägg kommer från en gästskribent. Eller… det är egentligen ett inlägg från gruppen ”Plastbanta” på Facebook som vi har bett att få kopiera hit. Det beskriver en del grundläggande motiveringar till varför man bör undvika plast, så gott det går naturligtvis, utan att man behöver vara insatt forskare i ämnet.
Marie Söderlind som har skrivit texten är visserligen doktorand vid Lunds universitet, men i socialt arbete. Så i plastkemikaliefrågor är hon som vilken konsument som andra, även om hennes utbildning gett henne kunskaper om informationssökning och värdering av källor.

Hon beskriver sig som ”en helt vanlig enkel person som vill värna om vår hälsa och miljö genom att vara en medveten konsument. Både för min skull, för kommande generationer och för miljön.” Hon säger sig vara rött på att behöva läsa in sig på specialområden för att få kunskap om och kunna köpa giftfria och miljövänliga saker. Hon menar att det helt enkelt inte är rimligt att hon måste navigera sig fram med ljus och lykta för att undvika det onaturliga och skadliga.

Vi som driver denna blogg sällar oss till Maries oro över det oreflekterade konsumerande som skadar såväl människor som djur och natur. De flesta skulle må bra av att konsumera lite mindre. Varför inte börja med att minska på plasten?

Här kommer Marie Söderlinds inlägg från den 13/1:

Varför välja bort plast?

Ibland kan jag bli oerhört provocerad i diskussioner kring plast och i synnerhet när någon påstår att plastprodukter inte är farligt, annars skulle de inte få säljas. Och nej, jag är inte rädd för plast. Jag tror inte att jag ska falla ner död om jag har en osthyvel med plastskaft. Jag tror inte heller att de enstaka produkterna tvunget är skadliga i sig. Men jag vill inte ha det och jag har funderat på varför. Och här kommer mina argument. Sharing is caring så jag delar med mig.

Det finns flera hundra olika plastmaterial (bestående av polymerkedjor – polymera material) där olika ämnen är tillsatta för att möjliggöra bearbetning och ge materialet dess efterfrågade egenskaper. Vad en plastprodukt exakt består av är dock svårt att få information om (Lithner, 2011).

Världsproduktionen av plast var 2010 totalt 265 miljoner ton varav mer än 800 000 ton producerades i Sverige (Plastic Europé). Ca 50 % av plasten används i engångsmaterial som t.ex. förpackningar och konsumentengångsartiklar, ca 20-25% används till produkter för långvarig användning som t.ex. rör/ledningar och kablar och resterande går till konsumentprodukter som elektronik, möbler och fordon (Miljöstyrningsrådet Rapport 2012:3). När det gäller miljöpåverkan så finns såklart en variation men som tumregel står produkten för 90 % av miljöpåverkan och själva förpackningen för 10 % (Miljöstyrningsrådet Rapport 2010:5).

I en avhandling från Karolinska (Lithner, 2011) påvisas att plastpolymerna i sig inte är det mest skadliga utan det är i första hand tillsatsämnena som kan betraktas som toxiska. Det framkom även att det finns ett läckage av kemikalier från plastprodukter samt att det förväntas ske i låga koncentrationer under lång tid och orsaka kronisk toxicitet snarare än akut. Plasterna rankades även efter ”inbördes farlighet”: PVC > PS > PE > PET > PP.

Vidare har en annan avhandling (Björklund, 2011) påvisats att vi exponeras för miljögifter i högre grad i våra hem än vad man tidigare har trott, via inomhusluft och damm. I studier kring flamskyddsmedel (som ofta används på polymera material) har man funnit högre halter av dessa ämnen i inomhusmiljö än utomhusmiljö samt att de är högre i stadsmiljö än på landsbygden. Vid mätningar på frånluftsventilation uppmättes samma halter inomhus som i utgående luft vilket påvisar att inomhusmiljön förorenar utomhusluft genom ventilationssystem.

När plast slängs, bränns, vittrar sönder och i vissa fall även när de tvättas omvandlas de till små mikropartiklar som inte alltid fångas upp och oskadliggörs genom exempelvis reningsverk. Således hamnar många av dessa mikropartiklar i vår natur. Vi vet nu att dessa partiklar är mycket vanligt förekommande i naturen, i synnerhet i haven, men det är inte klarlagt hur djurplankton och andra små varelser svarar på det. Vi vet inte heller i vilken grad tillsatser, pigment, mjukgörare, flamskyddsmedel och andra giftiga föreningar urlakas i vattnet och hur det påverkar miljön. Men det påverkar och vi kan bara göra en kvalificerad gissning att det ger oönskade komplikationer för miljön (Woods Hole Oceanographic Institution, Massachusetts).

Så, ovanstående information räcker för mig för att välja bort polymera material i så stor utsträckning som det är möjligt och ersätta dem med naturliga och hållbara alternativ. Jag känner att det jag vet är skrämmande nog och att osäkerhetsfaktorn på de ämnen som ännu inte är beforskade är allt för riskfyllt för att jag ska vilja bidra. Jag behöver inte fler argument än så här. Better safe than sorry.

/Marie Söderlind
Doktorand i Socialt arbete
Lunds universitet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s